Jag sitter här och hoppas på en god fortsättning. Det är första gången jag låter något sippra in på tre år, men nu har det hänt, och det är oåterkalleligt. Och jag ska låta det hända. Shit, jag skulle kuna sitta här och berätta för er en historia som skulle te sig helt påhittad och för konstig för att vara sann, men det ska jag inte, det ska jag inte ännu. Kanske senare. Kanske aldrig.
Men det känns litet konstigt, det måste jag säga, att på något sätt ändå kunna skönja någon form av framtid som inte går ut på att jobba, jobba, äta lunch, jobba, jobba, gå hem, kolla på TV.
Vi får se vad som händer.
Herregud. Hoppas ni fortfarande RSS:ar på det här.
Jag kommer tillbaka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)