En kollega plockar paprikan ur sin lunchwrap. "Jag drömde om dig i helgen", berättar hon.
"Oj! Gjorde jag något dumt?"
"Nej, jag drömde att du vann ett pris. Jag tror det var för att du var intelligent. De bara kom in här och gav dig ett pris, och du blev så glad. Vi firade med att gå en promenad. Vi gick över Söder, men där var det bara en massa klippor. Och så plötsligt förvandlades du till en liten brun och svart hund. Hur ska det här gå, tänkte jag, hur ska han kunna gå här på klippporna. Och fast att jag tänkte det så tappade jag bort dig hela tiden. Jag tänkte att jag var tvungen att jag skulle hjälpa dig över klipporna, men så glömde jag bort dig. Fastän jag hittade dig, var du borta igen bara en sekund senare. Du var väldigt liten och strävhårig."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tycker du ser mer fluffhårig ut.
Det stämmer. Mitt hår är både fluffigt och strävt. Ditt raka hår är f ö mycket snyggt.
Tack - jag måste göra något slags analys av varför folk tycker det. Tur att jag är för lat för att göra det varje morgon... =)
Nä?! Sött! Du borde få ett pris. Jag ska fixa en medalj. Kanske blir den i aluminiumfolie (för det har jag hemma) eller så blir den i kartong. Det är tanken som räknas dock.
Skicka en kommentar