Att behöva ta fram japanen i mig

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i japanska spel, vilket är en av de största anledningarna till att jag aldrig heller varit en Nintendo nerd eller en Playstation fanboy. Visserligen har jag ägt både Nintendo- och Sonykonsoler av olika slag, men det var först med Xbox som jag började spela på allvar och låta spelandet ta samma plats i mitt liv som musik, film och litteratur. Framför allt har jag haft invändningar mot designen av japanska spel - japanerna är vana vid praktiskt taget låst kamera och snitslade banor, medan västerländska spel tenderar att vara mer öppna, ha fri kamera och större möjligheter till att själv skapa narrativet. I japanska spel är protagonisterna ofta känsliga, storögda emokids med rosa hår, medan man i västvärlden fortfarande är mer inne på muskulösa machomän med svällande pecs. Ärligt talat kan jag säga att jag inte blivit särskilt begeistrad av ett japanskt spel sedan Final Fantasy VII, och det är ju ändå nio år sedan nu. Så det var väl verkligen på tiden när det igår hände igen.

I ett försök att få japanerna att köpa Xbox 360-konsoler anlitade man studion Mistwalker och legenden Akira Toriyama, som skapat karaktärerna i Dragonball Z, att sätta sin stämpel på vad som skulle komma att bli ett enormt och väl genomtänkt RPG - Blue Dragon.

Är huvudpersonerna ett gäng känsliga, storögda emokids? Check. Är banorna linjärt utformade? Check. Är stridssystemet enkelt, effektivt och underhållande? Check. Är det turbaserat? Check. Är det lätt och roligt att levla? Check. Krävs det planering och strategi för att bygga upp sina karaktärer? Check. Är det så underhållande att man spelar fyra timmar på raken utan att pausa, och därmed glömmer att äta mat eller spotta ut snuset? Check.

Handlingen: Ett gäng kids vill rädda sin by från en annalkande fara och ger sig ut på äventyr. De utrustas vad det lider med varsin blå sfär som de anmodas svälja. detta resulterar i att deras skuggor förvandlas till enorma totems i form av mytologiska väsen, som de sedan kan styra för att bekämpa alla former av oknytt de stöter på under resans gång.

Blue Dragon är ett grund och botten ganska enkelt men mycket vackert och underhållande spel som är väl värt ett köp. Att det är uppdelat på tre skivor är på samma gång både modfällande och exalterande, jag kunde inte låta bli att känna en viss resignation när det stod klart att mina kvällar den närmaste månaden framöver kommer vara reserverade för det här spelet. Efter en hel kväll har jag inte klarat av mer än 2 procent av det hela, men av vad jag hittills sett av spelet finns det ingen anledning att tro att det inte kommer vara lika underhållande hela vägen. Problemet är bara hur jag ska hinna lira BioShock, 2K Bostons nya FPS som också ser mycket, mycket lovande ut. Jag har också mycket kvar att spela av Spider-Man 3, Crackdown och Psychonauts. För att inte tala om gamla 1.0-synder som Tomb Raider Legend och Beyond Good and Evil.

Japanska RPG:s tenderar att bli mer storvulna, svulstiga och sentimentala ju längre in man kommer i det, men det är något jag är villig att leva med i det här fallet.

Och hur gick det med Xbox 360-försäljningen i Japan? Jo tack, det gick alldeles utmärkt.

Blue Dragon släpps exklusivt för Xbox 360 den 24 augusti. Missa det inte. Bejaka, liksom jag har gjort, din inre japan.