A victim of circumstance

Varför händer Curb Your Enthusiasm-grejer mig bara när jag är inne i en Curb Your Enthusiasm-period?

Ett gäng avpoletterade människor från min byrå samlades för att käka lunch idag. Trevligt. Jag drack två 60 cl Starbrno och knatade sedan tillbaka till kontoret lagom salongsberusad. Vinet serverades klockan tre, och nästan genast göddes min berusning till vad som påminde om fylla. Halv fem slirade jag upp till Hötorgshallen och handlade ingredienser till middagen.

Jag märkte till min förvåning att jag sluddrade något när jag beställde. "Två schtycken majsschycklinglår, tack". "En flaschka flör dukapp tjardonnäj, tack". Och så lommade jag därifrån. Dagen till ära var jag iklädd min allra smutsigaste hoodie, som SL köpt till mig på Weekday. Håret stod år alla håll efter dagens många svettiga Quake III Arena-bataljer. Det är i det läget man inte vill springa på gamla bekanta.

Men det gjorde jag förstås.

Först till rakning var en av tjejerna som försökte mobba mig i högstadiet (och som jag i hemlighet tyckte var en av de snyggaste tjejer jag någonsin träffat, underligt nog). Vi har sedan dess blivit vänner och kan numera lajka varandras statusuppdateringar utan gammalt groll. Jag sluddrade och var osammanhängande, vi pratade om jobb och barn och hela den grejen. Det slutade med att hon frågade om jag ville äta lunch med henne nästa vecka. Vi stämde träff och jag bladade vidare.

I affären nära mitt hus sprang jag på en av Suddens tjejkompisar, som tycker jag är kufig nog som det är, men som jag alltid tyckt är väldigt vacker. Hon hade bara dagarna innan addat mig på Facebook, så jag passade på att tacka henne för detta. Efter de inledande artighetsfraserna frågade jag henne om varför en tvåkilos påse mjöl kostar exakt lika mycket som en enkilospåse, och det visste hon naturligtvis inte. Det var i detta läge som min nemesis, en kille i rullstol som jag brukade spela biljard med i min ungdom, också dök upp, och jag tvungen att söka skydd bakom CAs långa kropp. Det måste ha sett konstigt ut. Vi pratade litet om hennes nya kollektion och kramades, sedan smet jag.

Under båda dessa möten var jag högst medveten om att jag 1) var något berusad och 2) iklädd en väldigt dammig hoodie. Det är svårt att bete sig avslappnat under dessa omständigheter. Dessutom hade jag 3) sett två avsnitt av Curb Your Enthusiasm under eftermiddagen, så jag hade liksom Larry David-inställningen påslagen (som om min vanliga Costanzighet inte var nog, menar jag). Det slutade i alla fall någorlunda väl, förutom att jag nu har en lunchdejt som jag måste genomföra nästa vecka, och att Suddens kompis förmodligen tycker att jag är om möjligt ännu mer kufisk. In alles, jag tycker det gick ganska bra. Ganska, ganska, ganska, ganska bra.