fredag 26 februari 2010

Rapport från verkligheten


Min bil startade inte i måndags morse. Eftersom snöröjarna prydligt paketerat in den i snö upptäckte jag inte detta förrän jag grävt mig in i den, vilket kanske tog tjugo minuter-en halvtimme. Detta gjorde mig naturligtvis nedslagen, eftersom min rörelsefrihet blir ganska kraftigt begränsad av en sådan sak, speciellt när jag inte ens kan knalla ner till tunnelbanan. Ja, på grund av snön, då förstås.

Så jag bestämde mig för att Wallraffa mig in i rollen som rörelsehindrad för att se hur det egentligen fungerar. Det här med att sitta i rullstol är ju egentligen inte något som drabbar mig särskilt hårt, förutom det här med avsexualiseringen och välviljans apartheid, så jag tyckte det kunde vara kul att åka färdtjänstbuss resten av veckan för att se vad som skulle hända.

Sagt och gjort - jag ringde till färdtjänst och beställde en buss. Den kom efter ungefär en timme. Jag satt på jobbet strax innan lunch. Det var helt vansinnigt i måndags, som ni kanske minns, ingenting funkade och ingen kom till jobbet.

Beställde buss hem klockan fem. Den anlände kvart över sex. Jag var hemma kvart i sju. Nja. Inte så bra.

Under de kommande dagarna anlände jag till jobbet i genomsnitt sextio minuter senare än vanligt, och kom hem ungefär en halvtimme senare än vanligt. Det här med att hålla tider är svårt även för färdtjänsten, speciellt när vädret är som det är.

Vad jag dock upptäckte på onsdagen är, att när bussen kommer i tid går det sjukt snabbt att komma hem. En kvart från city till Söder! Dörr till dörr! Och det var sjukt skönt att inte behöva pulsa genom snön för att komma till bilen, för att sedan borsta av den, för att sedan lyfta in rullstolen.

Däremot kan jag ju inte stanna till och handla middag på vägen, det är raka spåret från punkt A till punkt B som gäller. Jag är ju van att kunna göra exakt vad jag vill efter jobbet. Med färdtjänst blir detta inte särskilt lätt.

Jag kan lätt tänka mig att fortsätta sitta i rullstol utan bil ett tag till. Det kräver bara att man planerar sina inköp och inte har några speciella krav på att känna sig fri eller att kunna göra som man vill. Färdtjänst FTW, gott folk! Vem behöver ha makt över sitt eget liv? Inte jag!

Inga kommentarer: