Lilla E pekar på TV:n.
-De?
-Barney.
-De?
-Ted.
-De?
-Robin.
-De?
-Marshall.
-De?
-Lily. Alyson Hannigan. Hon fyller år idag. När du ska bli större ska vi se på Buffy du och jag.
-Buffyyy!
Tidgare har vi gjort samma sak när vi såg på Simpsons. Lilla E gillar Simpsons. På samma sätt som hon pekar på TV:n och ropar "Alfons!" och "Laban!" ropar hon nu "Impon!" Jag har aldrig varit så stolt.
onsdag 24 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Ordnung
Jag börjar ju egentligen inte min funemployment förrän i mitten av april. Just nu åtnjuter jag något som heter arbetsbefrielse, vilken innebär exakt vad det låter. Min urpsrungliga plan var att under de här fyra veckorna låtsas som att jag har semester, vilket i ärlighetens namn fungerat dåligt, mycket på grund av den arbetslust som inte bara lyckats utveckla under de senaste fyra åren, utan även bibehålla, trots att jobbet ibland sugit riktigt, riktigt mycket.
Om jag skulle summera de senaste sju arbetsdagarna, och på något sätt beräkna den tid som jag kunnat njuta av att bara gå omkring och häcka, skulle fördelningen mellan njutning och ångest kunna beräknas till ungefär 50/50.
Eftersom 50% ångest är alldeles, alldeles för mycket har jag dragit upp några riktlinjer för mig själv för att min funemployment ska bli roligare.
1. Ingen alkohol på vardagar. Detta är viktigt. Bara för att jag kan sova hur länge jag vill betyder det inte att jag kan supa ner mig. Bakfylla ökar dessutom ångesten.
2. Motionera. Eftersom jag numera har tid att röra på mig, och det dessutom är barmark, finns inga ursäkter för att inte gå en promenad varje dag, eller ta ett pass på motionscykeln.
3. Ät regelbundet och hälsosamt. Under de två månader som ledde upp till min arbetsbefrielse snittade jag tre portioner hamburgare med pommes frites i veckan till lunch. Lägg därtill en stort antal portioner thaimat och pastarätter, rött kött och texmex. Åtta veckor av transfett och blixtsnabba kolhydrater. De senaste dagarna, med undantag för lördag, har jag ätit främst vegetariskt, och planerar en veckomeny bestående främst av sojaprotein i form av tofu och torkade sojaprodukter, baljväxter och grönsaker. Till lunch åt jag till exempel en mycket smakrik och kryddstark dhal på gröna linser som var vansinnigt god. Ikväll blir det sojabitar tomatsås med ansjovis.
4. Ställ klockan. Tidigare har jag vaknat automatiskt runt 6.30. Nu har jag lyckats fördröja uppvaknandet till 7.15, vilket innebär att jag fr o m söndag kommer vakna 8.15. Detta är på tok för sent. 7.15 är lagom, oavsett om det finns planer för dagen eller inte.
4. Skriv någonting varje dag. Det spelar ingen roll om det är på den här bloggen, på min betalda blogg eller om det bara är något dåligt skönlitterärt projekt - det ska helt enkelt produceras text i någon form varje dag.
Vi får se om detta håller. Jag är tyvärr förkyld just nu, vilket innebär att motion kanske inte är det bästa för mig.
Om jag skulle summera de senaste sju arbetsdagarna, och på något sätt beräkna den tid som jag kunnat njuta av att bara gå omkring och häcka, skulle fördelningen mellan njutning och ångest kunna beräknas till ungefär 50/50.
Eftersom 50% ångest är alldeles, alldeles för mycket har jag dragit upp några riktlinjer för mig själv för att min funemployment ska bli roligare.
1. Ingen alkohol på vardagar. Detta är viktigt. Bara för att jag kan sova hur länge jag vill betyder det inte att jag kan supa ner mig. Bakfylla ökar dessutom ångesten.
2. Motionera. Eftersom jag numera har tid att röra på mig, och det dessutom är barmark, finns inga ursäkter för att inte gå en promenad varje dag, eller ta ett pass på motionscykeln.
3. Ät regelbundet och hälsosamt. Under de två månader som ledde upp till min arbetsbefrielse snittade jag tre portioner hamburgare med pommes frites i veckan till lunch. Lägg därtill en stort antal portioner thaimat och pastarätter, rött kött och texmex. Åtta veckor av transfett och blixtsnabba kolhydrater. De senaste dagarna, med undantag för lördag, har jag ätit främst vegetariskt, och planerar en veckomeny bestående främst av sojaprotein i form av tofu och torkade sojaprodukter, baljväxter och grönsaker. Till lunch åt jag till exempel en mycket smakrik och kryddstark dhal på gröna linser som var vansinnigt god. Ikväll blir det sojabitar tomatsås med ansjovis.
4. Ställ klockan. Tidigare har jag vaknat automatiskt runt 6.30. Nu har jag lyckats fördröja uppvaknandet till 7.15, vilket innebär att jag fr o m söndag kommer vakna 8.15. Detta är på tok för sent. 7.15 är lagom, oavsett om det finns planer för dagen eller inte.
4. Skriv någonting varje dag. Det spelar ingen roll om det är på den här bloggen, på min betalda blogg eller om det bara är något dåligt skönlitterärt projekt - det ska helt enkelt produceras text i någon form varje dag.
Vi får se om detta håller. Jag är tyvärr förkyld just nu, vilket innebär att motion kanske inte är det bästa för mig.
fredag 19 mars 2010
Ut ur skogen kryper våren
Jag kan stava till förtvivlan
Jag kan klippa band
Leverera tills jag sjunker
och har glömt mitt eget namn
"Jag börjar minnas mig", Tomas Andersson Wij
Jag kan klippa band
Leverera tills jag sjunker
och har glömt mitt eget namn
"Jag börjar minnas mig", Tomas Andersson Wij
Dag 5
Jag håller i en t-shirt i storlek 96. Den är ärtgrön och vit, och på bröstet är det en bild av ett gäng fiskar som simmar i ett akvarium. Jag vet inte vad storlek 96 betyder, men jag måttar med händerna, och försöker erinra mig hur stor lilla E är egentligen. Lilla E som vill se på Pingu och Alfons samtidigt, som tränar silly walks på köksgolvet, som bäddar ner sig i sin lillasysters vagn.
Klockan är tolv på förmiddagen. Jag har en påse med nötter och torkad frukt i min ränsel. Det är min lunch, och den är bara till hälften uppäten. Jag går till biblioteket, och till bion. Den är stängd. Till systemet. Jag står och blänger på en flaska med Jameson's. Slår mina lovar. Det är så nära att jag stoppar den i korgen, i alla fall i trettio sekunder. Jag kväver en gäspning och plockar bara på mig en flaska vin - om jag börjar dricka whiskey kan det sluta hur som helst, det lärde jag mig redan 1998.
Hemma gör jag en marinad till tofun och chattar med Petals. Jag har något roligt att berätta för henne, men kommer på vad det var först när jag loggat av och står i köket och hackar salladslök. Nu, när jag skriver det här, har jag glömt det igen. Men det var roligt och av yttersta vikt.
Vafan.
Klockan är tolv på förmiddagen. Jag har en påse med nötter och torkad frukt i min ränsel. Det är min lunch, och den är bara till hälften uppäten. Jag går till biblioteket, och till bion. Den är stängd. Till systemet. Jag står och blänger på en flaska med Jameson's. Slår mina lovar. Det är så nära att jag stoppar den i korgen, i alla fall i trettio sekunder. Jag kväver en gäspning och plockar bara på mig en flaska vin - om jag börjar dricka whiskey kan det sluta hur som helst, det lärde jag mig redan 1998.
Hemma gör jag en marinad till tofun och chattar med Petals. Jag har något roligt att berätta för henne, men kommer på vad det var först när jag loggat av och står i köket och hackar salladslök. Nu, när jag skriver det här, har jag glömt det igen. Men det var roligt och av yttersta vikt.
Vafan.
torsdag 18 mars 2010
So you think you're cool cos you're on the dole
På måndag förmiddag ringer jag den polare som bor närmast mig, MH, för att föreslå lunch och häng. Senast jag pratade med honom, för ett par månader sedan, var han arbetslös, och byggde sitt liv kring att hämta och lämna barnen på dagis. Han säger att han är i Norge, där han går en kurs för att träna upp sig för sitt nya jobb. Som han fick för en månad sedan.
Vi är en grupp killar som växte upp tillsammans. Av någon anledning, som kanske enbart kan förklaras på ett kosmiskt plan, är alltid någon av oss arbetslös. Nu är det alltså min tur. Igen. Orättvist.
Han säger att han dock är hemma en hel del i veckorna i alla fall, och att han kommer tillbaka på tisdag.
På onsdagen går SL och jag och äter lunch. Vi springer på MH där han kommer bärande på två kebabtallrikar, vilket är underligt, eftersom han tänkt ringa mig och jag tänkt ringa honom. Efter lunchen går jag upp till honom och fikar. Han var arbetslös i arton månader, vilket är en mycket lång tid. Hans bransch ser ju ut som den gör, liksom. På ett sätt var det bra timing, eftersom han kunde hänga med sina ungar hela dagarna, vilket är få förunnat, men jösses, arton månader.
Jag går upp idag och söker två jobb, gör litet av vad jag har kvar att jobba bort på byrån och ringer sedan MH. Han sitter hemma och häckar. Vi möts upp i Skrapan och kollar på TV-spel. Sedan äter vi lunch på 3 indier, där vi ofta lunchade när vi gick i gymnasiet.
Det är en flashback på samma sätt som det var att gå och fika med NP på vårt gamla stamfik på Eriksbergsgatan häromdagen. Att göra sådana här saker på en vardag känns väldigt konstigt.
Nästa vecka är han hemma igen ett par dagar. Lunch då också? You betcha.
Vi är en grupp killar som växte upp tillsammans. Av någon anledning, som kanske enbart kan förklaras på ett kosmiskt plan, är alltid någon av oss arbetslös. Nu är det alltså min tur. Igen. Orättvist.
Han säger att han dock är hemma en hel del i veckorna i alla fall, och att han kommer tillbaka på tisdag.
På onsdagen går SL och jag och äter lunch. Vi springer på MH där han kommer bärande på två kebabtallrikar, vilket är underligt, eftersom han tänkt ringa mig och jag tänkt ringa honom. Efter lunchen går jag upp till honom och fikar. Han var arbetslös i arton månader, vilket är en mycket lång tid. Hans bransch ser ju ut som den gör, liksom. På ett sätt var det bra timing, eftersom han kunde hänga med sina ungar hela dagarna, vilket är få förunnat, men jösses, arton månader.
Jag går upp idag och söker två jobb, gör litet av vad jag har kvar att jobba bort på byrån och ringer sedan MH. Han sitter hemma och häckar. Vi möts upp i Skrapan och kollar på TV-spel. Sedan äter vi lunch på 3 indier, där vi ofta lunchade när vi gick i gymnasiet.
Det är en flashback på samma sätt som det var att gå och fika med NP på vårt gamla stamfik på Eriksbergsgatan häromdagen. Att göra sådana här saker på en vardag känns väldigt konstigt.
Nästa vecka är han hemma igen ett par dagar. Lunch då också? You betcha.
måndag 15 mars 2010
Lyxmåndag
ROSS: I have been given the gift of time.
CHANDLER: Now, that's so funny, because last Christmas I got the gift of space. We should get them together and make a continuum.
Friends, s05e06
Efter att ha tillbringat större delen av dagen med att kolla på mat och handla spännande kryddor, sitta och gona mig i solen, samt se fantastiska Precious, återvände jag hem för att äta grillad kalkon och se på Steven Soderberghs Che Guevara-epos. Sammanlagt fyra och en halv timme. När jag sett första delen sneglade jag nervöst på klockan - skulle inte hinna se klart del två innan Letterman, och sedan måste jag ju gå och lägga mig.
Men vänta nu. Nej. Det behöver jag ju inte! Jag kan sitta här och glo på Benicio del Toros glesa djungelskägg hur sent det än blir! Freedom!
Dag 1
Jösses. Är det så här det är? Hade glömt, faktiskt, det är ändå fyra år sedan sist. Klockan är kvart över tio, och Malou frågade just Micke Nyqvist om hans förhållande till Gud. På jobbet har de säkert redan startat discokulan.
söndag 14 mars 2010
Våfflor och prisjägare
När Suddens äldste son kom till världen för fyra år sedan var han det första barn jag utvecklade en nära relation till i vuxen ålder. Jag älskar den lille pojken. En av de första saker jag sade till honom när jag höll honom i min famn, blott dagar gammal, var "Vi ska leka med Star Wars, du och jag". Och idag, äntligen, hände det.
Jag och SL ställde till med våffelkalas idag. Jag tillbringade helgen hos min mamma och pappa, där jag vaktat katter, lagat mat och druckit vin på sedvanligt vis. Runt två började vänner dimpa in, huset fylldes av ljud och värme och de som jag håller av. Det var verkligen en tröst att ha så många vänner omkring mig, jag kände att jag skulle vilja vara med dem jämt, nu när jag mår som jag gör.
Och jag går och hämtar min påse med Star Wars-gubbar. Tre smågrabbar leker med bilar i vardagsrummet. Jag visar håller upp Leia, Luke, Han, och Lando för Kniven och berättar vad de heter. Han är dagen till ära iklädd en Batman-tischa och Spider-Manstrumpor, och jag ger honom komplimanger för detta. Nu är det bara ett par år innan jag kan visa Star Wars-filmerna för honom också. Ser fram emot det. Sedan klappar vi katterna och pratar länge. Jag blir litet sentimental, för jag har längtat efter att kunna föra ett samtal med honom.
Jag tänker på lilla E, som jag förvisso också kan prata med, men våra konversationer sträcker sig ungefär till detta:
"Vad vill du titta på?"
"Pinguuuuu!"
"Okej, Pingu."
"Alfooooons!"
"Men du ville ju se på Pingu!"
"Pinguuuu!"
"Vad ska jag rita för något då?"
"Pappa! Kaka! Pinguuuu! Mer!"
Urgulligt! Om två år, då leker hon och jag med Star Wars också. Vid det laget ska jag ha lärt Kniven namnen på alla prisjägarna som Darth Vader hyr för att hitta Han Solo i Empire Strikes Back. Ser fram emot det.
Jag och SL ställde till med våffelkalas idag. Jag tillbringade helgen hos min mamma och pappa, där jag vaktat katter, lagat mat och druckit vin på sedvanligt vis. Runt två började vänner dimpa in, huset fylldes av ljud och värme och de som jag håller av. Det var verkligen en tröst att ha så många vänner omkring mig, jag kände att jag skulle vilja vara med dem jämt, nu när jag mår som jag gör.
Och jag går och hämtar min påse med Star Wars-gubbar. Tre smågrabbar leker med bilar i vardagsrummet. Jag visar håller upp Leia, Luke, Han, och Lando för Kniven och berättar vad de heter. Han är dagen till ära iklädd en Batman-tischa och Spider-Manstrumpor, och jag ger honom komplimanger för detta. Nu är det bara ett par år innan jag kan visa Star Wars-filmerna för honom också. Ser fram emot det. Sedan klappar vi katterna och pratar länge. Jag blir litet sentimental, för jag har längtat efter att kunna föra ett samtal med honom.
Jag tänker på lilla E, som jag förvisso också kan prata med, men våra konversationer sträcker sig ungefär till detta:
"Vad vill du titta på?"
"Pinguuuuu!"
"Okej, Pingu."
"Alfooooons!"
"Men du ville ju se på Pingu!"
"Pinguuuu!"
"Vad ska jag rita för något då?"
"Pappa! Kaka! Pinguuuu! Mer!"
Urgulligt! Om två år, då leker hon och jag med Star Wars också. Vid det laget ska jag ha lärt Kniven namnen på alla prisjägarna som Darth Vader hyr för att hitta Han Solo i Empire Strikes Back. Ser fram emot det.
fredag 12 mars 2010
Hipsters unite, come align for the big fight to rock for you
Jag har som sagt slutat jobbet idag, men det hindrar mig inte att sitta och chatta med en numera före detta kollega på Facebook. Jag är full, hon är full, vi kallar varandra för fuckface och shitnugget och allt annat vi kört med de senaste åren, och hon skriver "I love you, more than you know", vilket gör mig förvånad, så jag svarar bara med ett "<3" och lyssnar sedan på "Cherub Rock".
Long road to ruin
Mitt favoritår att gräva ner mig i är 2001. Jag har gjort det förut, och jag gör det igen. Köpte en ny dator igår, och lyckades på något sätt öppna min gamla dagbok, som jag tidigare inte kunnat öppna, eftersom den är skriven i Claris Works på en uråldrig Mac. Det var litet läskigt. Denna dagbok skildrar mitt liv och leverne mellan 1992-2006. Det är alltså fjorton år. Åren 1992-2000 har jag tidigare haft i ett separat worddokument, som jag nog säkerhetskopierat över någon gång, men åren 2001-2006 har jag inte läst på fyra år. Det var bra, eftersom det var mellan de åren som det hände en massa jobbiga grejer.
Just nu läser jag om NP och det som utspelades 2001, så jag har en massa göttigheter kvar. Hur jag träffade SL, LA, AS, MS. Det är det göttiga. Men så är det Kristi Brud och Varm Kemi 5, vilket är det ogöttiga. Jag har en lång kväll framför mig.
Just nu läser jag om NP och det som utspelades 2001, så jag har en massa göttigheter kvar. Hur jag träffade SL, LA, AS, MS. Det är det göttiga. Men så är det Kristi Brud och Varm Kemi 5, vilket är det ogöttiga. Jag har en lång kväll framför mig.
torsdag 4 mars 2010
Excuse me, I don't see any Courry Brand cat food here
Vi börjar tappa folk nu här på jobbet. Den här veckan slutar två pers, nästa vecka är det min och en annan killes tur. Och alla sitter vi i ett rum. Det kommer bli tomt här inne, och vi håller på att förstå hur annorlunda våra liv kommer te sig. Således är det nu helt maniskt här inne, vi gapar och slåss och skrattar och återanvänder alla de memes vi kört internt under de senaste åren. Vi har hämtat mat från alla lunchrestauranger vi besvistat och lyssnat på de låtlistor som körts mest. Det är alltså ett avsked som pågått i mer eller mindre en månad.
Klockan är fyra och vi dricker vin och gör flashbanners, skickar nyhetsbrev och bygger webb. Som vanligt. Kanske hinner vi med en sista omgång Quake III Arena också. Fast samtidigt avvecklar vi oss själva. Slänger gamla papper. Rensar hårddiskar. Plockar ihop våra personliga tillhörigheter (mina: Star Wars-leksaker, ett kort på Darth Vader, en Cartmandocka, en ännu ej ihopsatt modellflygplan, filmen Wonder Boys, två pokerpokaler). Tre av oss har redan fått nya jobb. Nästa vecka ska jag själv upp på en redaktion och prata framtida skrivuppdrag. Vi är på väg att splittras.
Klockan är fyra och vi dricker vin och gör flashbanners, skickar nyhetsbrev och bygger webb. Som vanligt. Kanske hinner vi med en sista omgång Quake III Arena också. Fast samtidigt avvecklar vi oss själva. Slänger gamla papper. Rensar hårddiskar. Plockar ihop våra personliga tillhörigheter (mina: Star Wars-leksaker, ett kort på Darth Vader, en Cartmandocka, en ännu ej ihopsatt modellflygplan, filmen Wonder Boys, två pokerpokaler). Tre av oss har redan fått nya jobb. Nästa vecka ska jag själv upp på en redaktion och prata framtida skrivuppdrag. Vi är på väg att splittras.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)