Ms, MF och jag utflyktar till Yxtaholms slott utanför Flen. Efter en behaglig laxmacka i trädgården går vi tillbaka till bilen. Grabbarna stannar till vid sjön och häpnar över oväsendet. "Vad många gräshoppor!" utbrister de. "Vilken kakafoni!"
Och jag hör ingenting.
"Skojar ni?!" säger jag. "Här hörs väl ingenting!"
De stirrar på mig, jo, det är en väldans massa gräshoppor här. Jag ber dem hålla käften ett ögonblick, och jag spetsar öronen. I en minut står jag där. Jag har förlorat den frekvensen, visar det sig. Jag börjar bli gammal. Men MS och MF är exakt lika gamla som jag. Jösses. Vilket förfall. Vilket elände. Vad är det mer jag inte hör? Vad är det mer jag går miste om? Story of my life.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar