Overpowered by funk

Jag satte upp en enkel lista över hur jag skulle sköta den här arbetslösheten när den pecis var sprungen ur sin linda. Det blev litet som nyårslöften. Jag har tullat på både det enda och det andra; främst har det supits en hel del på vardagar, men jag skyller på sommaren. Dessutom har jag på senare slutat aktivera mig, mycket på grund av att jag inte kom på något roligt att göra på vardagarna som jag inte tidigare gjort hundra gånger.

FAKTUM: Att sitta hemma och söla flera dagar i rad är själadödande. Okej, jag har varit iväg litet grann och gjort intervjuer och research för ett par grejer, hälsat på folk på jobbet och så vidare, men det har också gått någon dag då jag mest orkat mig ner till ICA för att köpa middag. Jag döör!

Men på senare tid har jag tänkt bli privatspanare (efter att ha sett alldeles för många avsnitt av BBC:s senaste Sherlock Holmesserie). Om man bara vet hur man ska se på folk kan man se brott i görningen hela tiden, över allt. Häromdagen såg jag ett tjejgäng från Södertälje dela upp bytet från dagens snattningseskapader på Sergelgatan. Att smussla med små H&M-plagg nerkörda i mataffärspåsar märkta ICA Hötorget kanske inte är det smartaste när man står mitt på Sergelgatan. Tjejerna, de var väl en sju-åtta stycken, stod i en tät ring och delade upp kläderna sig emellan.

Om man skulle passera dem på gatan skulle man kanske inte vad de sysslade med, men jag stod en våning upp, på SF Sergel, och väntade på att bli insläppt i salongen. Därifrån såg jag också två narkotikabrott, samt Ken Ring. Vem vet vad han hade i görningen.

Veckans vansinne är alltså: Steelwheels, privatspanare.