Ett förtydligande

Det här är sista gången jag skriver ett inlägg för att förtydliga något. Jag tycker inte om att behöva skriva folk på näsan med vad jag exakt menar med något jag tycker, men here goes:

Jag tycker inte det är sorgligt att folk skaffar barn. Jag tycker det dock är sorgligt att jag är helt oförmögen att kunna låta mitt välbefinnande bestämmas av hur någon annan mår. Min devis har på senare år varit att om någon ska göra mig miserabel eller lycklig, så är det jag själv. Att ha modet och kraften att lägga över så pass stora delar av sitt liv på någon annan är jag absolut inte redo för. Och det var främst det som gjorde mig deprimerad.

Man kan säga att jag befinner mig i en ganska allvarlig trettioårskris just nu. Jag tror att det är ganska vanligt, och jag är trött på den - den har pågått ett bra tag nu.