Det är outsägligt skönt att vara hemma igen. Jag må väga tre kilo mer än jag gjorde för två veckor sedan och vara i sänrre fysisk form än på säkert sju årm - resultatet av att sitta i baksätet och bli omkringkörd på den engelska landsbygden, och tjogtals måltider till stor det bestående av tkocksuren friterad potatis - men det är ändå fruktansvärt skönt att dricka svenskt kranvatten igen, aii sitta och fisa i soffan framför Buffy och framför allt sova i sin egen säng igen.
Den sista veckan av semestern tillbringades främst i vackra Lake District. Bilder kommer så fort jag får fason på min mobil igen. Tydligen har jag bloggat och ringt så mycket från utlandet att Tele2 sett det som säkrast att spärra mina utgående samtal. Det betyder att jag inte kan ringa eller sms:a någon, oavsett hur mycket jag än vill. I'm looking at you, LA. Ring mig så fort du läser det här, jag vill mycket gärna träffas imorgon. Om jag inte skulle svara - ring igen. Eller skicka mail. Eller lämna en klämmig kommentar. Jag ska naturligtvis betala in de trettio miljoner kronor jag mobilbloggat upp under de senaste veckorna. När det är löst kommer berörda meddelas per telefon. Jag kan dock fortfarande ta emot inkommande.
Två veckor kvar av semestern. Nu måste jag se till att bli uppvilad efter resan, som på många plan varit extremt ansträngande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar