onsdag 30 juli 2008

Att komma hem ska vara som en hemkomst

Bastuvärme, virvlande damm i solljuset, en omisskännlig doft av bortglömd soppåse under diskbänken. Således: Alla fönster på vid gavel, "All that I can say" med Mary J Blige på hög volym, dammsugare, och rengöringsmedel. En utandning. Det kändes som att komma hem efter lång utlandssemester, trots att jag egentligen bara varit på andra sidan Årstaviken. Fågeln har bajs i stjärten och jag tar en blomspruta och duschar honom noggrant. Det uppskattas inte.

Spelar Fight Night Round 3 ett par timmar och jag slår och slår och slår. Blir besviken när många av mina matcher avbryts för att jag gett mina motståndare så helt sjukt mycket spö så att domaren måste gå emallan. Det är något inom mig, frambragt av något en närstående berättat för mig någon vecka tidigare, som väckts och behöver komma ut. Häromdagen satt jag på altanen och berättade ingående för MS hur jag gärna skulle vilja ha ett trädgårdsredskap i bilen så att jag skulle kunna slå ihjäl folk med det. Jag tror att han blev litet rädd. Då skulle han bara veta att jag alltid har samruaisvärdet jag fått av farfar innanför ytterdörren ifall det skulle komma någon oväntad besökare. Man läser ofta om rörelsehindrade som rånas och misshandlas i sina hem, och det ska inte hända mig, så är det bara.

Och jag slår och slår och slår, och domaren bryter och Joe Tessitore säger "I can't believe how much damage he is taking right now! He has to do a better job of protecting his body!" Och jag slår och slår och slår.

Inga kommentarer: