Stor intervju med Maggie Gyllenhaal på The AV Club imorse. Maggie G är fantastiskt bra och fin på alla sätt, SherryBaby rev hjärtat ur bröstet på mig och Secretary var en enda stor njutning. Håller på att bygga upp peppet inför The Dark Knight som ju öppnar nästa fredag, gosse kommer jag sitta kl. 12 utanför SF Sergel och banka på dörrarna. Så jag ska pallra mig iväg och hyra Stranger Than Fiction idag är det tänkt. Kanske kolla Batman Begins under nästa vecka. Just nu känner jag ingen gräns för hur bra The Dark Knight kan vara. Peppet kryper under naglarna på mig.

Innan dess har jag ju faktiskt Hancock att se också. Det känns som om TDK har gjort alla andra filmer överflödiga just nu, och att det först i dess efternäle det går att slutligen inse att det faktiskt finns andra filmer att se. TDK känns just nu som det enda viktiga.

Okej, det var inte sant.

När jag först hörde talas om Hancock hette den Tonight He Comes. Smaka på den. Stoppa den i munnen, sug litet på den, säg vad du tycker. Inte så bra, va? På den tiden, detta kanske var tre år sedan, skulle filmen handla om en superhjäte som gömde sig hemma hos en ensamstående morsa - filmen hade en mörkare framtoning än vad Hancocks trailers vittnar om.

Hursom helst. Jag ska se Hancock på måndag. Will Smith hör sommaren till. Jag älskar ju Jason Bateman också, och ser fram emot en återförening mellan honom och Charlize Theron.

Fan. När jag tänker på Jason Bateman känner jag bara gränslös kärlek. Jag tänker på hans nedlåtande babyprat med Michael Cera i Arrested Development, handen som rufsar om hans hår, hans uppläxningar följt av ett tankspritt "okay, buddy...?"

Okej. Det här blev bara jävligt konstigt. Försöker komma tillbaka, försöker bli varm i kläderna. Ursäkta mig. Det går inget vidare, jag inser det. Vi bryter här och försöker igen en annan dag.