"Jag ska träffa en tjej som jag en gång var mycket kär i", berättar jag för R någon kväll i förra veckan. Jag vet inte varför jag berättar det, inte för att det gnager i mig eller något, liksom bara i förbifarten. R säger över vinglaset: "Det får du". Inte för att jag bad om hennes tillåtelse, men det var väl bra att få det avklarat.
Så nu ska jag dra på mig min man-purse och sticka iväg för att ha ett ordentligt Nick Hornby-samtal med den här tjejen. Har egentligen inte träffat henne på fem år eller så, sprang på henne på stan för ett par veckor sedan och kom fram till att det skulle vara kul att ses över en fika. Tjejen sade: "Du får ursäkta hur jag var när vi umgicks, det var som om jag gick igenom min tonårstid då." Jag svarade: "Det är okej, det var mycket lärorikt."
Så nu avslutar jag en Facebookchat jag har med en annan tjej jag en gång varit mycket kär i och drar. Det hela kanske kommer bli vackert. Eller så blir det jobbigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar