Hyrma

Mänskligt beteende kan ju både vara, som de flesta av er vet, både litet gulligt och otroligt irriterande samtidigt. Ett exempel på sådant beteende är när folk pratar i mobilen i videobutiker. Någon stackare som tvingats ner och hyra någon skön rulle att bylta in bakfyllesöndagen i. Det är lätt att föreställa sig en lätt blaserad men hårt bakfull partner som ligger under en filt i soffan, draperad under en Bon som glor tomt framför sig och inte riktigt engagerar sig i vilken film som ska hyras. Kort sagt – en person som inte vet vad hon vill se, men som däremot har en riktigt bestämd åsikt om vad hon inte vill se.

Som betraktare hör man bara ena sidan av dialogen, men det räcker rätt långt.
”Iron Man då?” säger den nerskickade, som står iförd en i hast pådragen parkas, ofta med mjukisbyxor och hemmatischa under, med luren intryckt mellan öra och axel. ”Ja men du vet, den där superhjältefilmen. Med Robert Downey. Jo, men du vet visst vem det är. Han i Zodiac. Jo, det vet du. Jo det vet du. Joo! Nähä… Okej. Street Kings. Med Keanu Reeves.”

När personen på andra sidan tycker någon film verkar intressant kommer nästa steg. Att läsa från baksidan. Högt och länge läser den nerskickade från baksidan på Street Kings, tills beslutat fattas att det inte är intressant längre. När den nerskickade gått igenom alla filmer han kan tänkas se får han helt enkelt inse att han inte kommer komma därifrån förrän han målgruppsanpassat sitt val.

”Ja men den här då”, kan man höra den nerskickade sucka. ”Brudens bästa man. Med Patrick Dempsey. Jaha, vad bra. Då tar vi den. Godis också? Ja, men vad vill du ha då? Vad de har? Vänta ska jag se.” Den nerskickade lommar bort till lösgodislådorna. Och drar ett djupt andetag.