Tröstpris

I en alternativ tidslinje kommer jag imorgon bitti packa min weekendväska och åka till landet samtidigt som jag lyssnar på Tori Amos nya skiva. Stiger ur bilen. Ser min katt komma springande över gräsmattan för att sedan hälsa entusiastiskt genom att lägga sig på rygg i gruset. Kollar igenom min farsas nya skivförvärv. Sedan kommer jag läsa Margaret Atwood-böcker på altanen i fyra dagar innan jag åker hem igen.

I den här tidslinjen blev det dock hastigt påkommet att jag måste gå till jobbet på fredag. Så det blir högst 48 timmar på landet istället. Inte fy skam, förvisso, men Gud i brallan vad skönt det hade varit med fyra dagars sammanhängande ledighet, speciellt som jobbet nu är vad det är. Så jag brer på tjockt med egentröst (jag är suverän på att trösta mig själv, måste vara barnhemsbarnet i mig som lämnat sina spår) och dricker pinot noir, knaprar croustader med kräftröra, äter grillad chorizo med stark, kanadensisk grovkorning senap och ser på Tootsie. Å andra sidan - imorgon ska jag scouta båtplats! Också roligt!