Force emotions to the fore, but not for me, of course

Och så sitter man på verandan och dricker vin med en rödhårig tjej igen. För ganska exakt ett år sedan var det Stalker McDaddyissues, nu är det Kristi Brud. Same shit, different day. Det är en fin kväll, och vi dricker El Coto och pratar om hennes barn, och hon säger plötsligt: "Förlåt mig så mycket för all den där jävla missionärsskiten jag försökte dra för dig förut".

Vi var på Mozkonserten, jag och tre av mina närmaste män. Mötte upp och grillade quornfiléer och sojaburgare innan, drack ett par öl, lyssnade på Moz och peppade. För ett par månader sedan SMS:ade KB och frågade om jag ville möta henne på konserten, på vilket jag svarade undvikande. Under grillningen kvällen innan blev det bestämt - jag SMS:ade henne för att se vad som skulle hända, och det bestämdes att vi skulle höras av innan konserten.

Hon var där själv, visade det sig, och vi pratade litet. Hade inte haft ett riktigt samtal med henne på 3,5 år och av någon anledning tyckte jag att det var riktigt trevligt att träffa henne igen. Det är något med hennes utstrålning som jag finner otroligt lockande. Hon hade ståplats, jag och mina bros skulle sitta på en avskild balkong på sittplats. Hon sade "ja, men då går jag väl ner till scenen..." på ett dröjande sätt som avslöjade att hon nog egentligen ville sitta med oss. Men där drog även jag gränsen; själva konserten ville jag bara se tillsammans med LAMF och de andra. Så vi beslöt oss för att ses efteråt.

Efter en konsert som var till 57% bra möttes vi upp igen. Jag och LAMF köpte ett par tischor, och sedan gick vi till tunnelbanan. Grabbarna satte sig på tricken, medan jag förkunnade att jag och KB skulle gå hem - KB bodde i närheten, och mina föräldrars hus ligger ett stenkast ifrån Hovet. Egentligen bor KB åt ett helt annat håll, så när hon erbjöd sig att följa med en bit på vägen förstod jag att hon ville bli hembjuden. Så jag frågade om hon ville ha ett glas vin, och det ville hon.

Så det blev veranda. Så det blev rödvin. Så det blev Regina Spektor. KB hade just köpt hennes senaste, men jag hade bara en drös av hennes gamla, så vi lyssnade på Begin to Hope. Och sedan bläddrade hon fram Ane Brun. Och Red House Painters (en skiva jag köpt tillsammans med henne).

Och hon bad om ursäkt, utan att vi ens berört ämnet. Det har gått sex år och hon är snart trettio, och hon säger att hon tänkt på det jättemycket och förstått att det gick åt helvete på grund av Jesus, och hon ber även om ursäkt för saker som egentligen är mitt fel, och vi dricker nödraketer, och sedan är klockan ett, och jag skickar henne på porten.

Men jag säger aldrig att hon är förlåten. Jag säger bara att jag förstår. Jag vet inte ens om det är sant, men jag säger det i alla fall.