Är det 2001? Jag vet inte, det känns sannerligen så. Hos mig alltså. Kanske inte i allmänhet, men jag befinner mig för närvarande i en skön kokong som jag vävt av 2001. Jag vaknade inuti den, jag måste ha spunnit den under natten. Kanske kom det långa, skira trådar av 2001 ur mitt anus som jag sedan snurrade in mig i.
2001: Det var då jag hade middagsbjudningar praktiskt taget varje fredag/lördag. Trängde in åtta pers i köket, som också var kontor. Det var rökigt och flottigt, men man var ung, så det gjorde ingenting, och vi lyssnade på Ed Harcourts "Here Be Monsters" ur de burkiga högtalarna, och sedan kom Nick Caves "No More Shall We Part" och vi kedjerökte och drack Gredos och ett par öl, och någon fick kuta ner till tobaken och köpa ett litet paket Marlboro Lights för pengar som man skramlade till.
Det var bjudningar man såg fram emot istället för att stilla frukta, man slängde in en fläskkarré i ugnen och klyftade rotfrukter och FO kanske vispade ihop en sås (matlagningsgrädde, soja, Maizena, vitlök, chili!) och salladen bestod av en kruka trött krispsallad och ett par tomater, och det var okej för vi var ju så unga.
Jag ska ha bjudning ikväll. Förvisso inte i mitt eget hem, men känslan ska bli den samma. Jag ska ladda mina MP3-spelare med 2001. Jag ska fylla mitt hjärta med 2001. Jag ska bära 2001 utanpå kläderna, och när mina gäster frågar vad det är för klibbiga trådar som faller från min rygg, mina axlar, mitt hår, då ska jag säga som det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar