”Är det här rewindknappen?” frågar mamma och håller fram videokameran. Det är en knapp med två pilar som pekar åt vänster. Bredvid den finns en knapp med en pil som pekar åt höger, följt av ytterligare en knapp med två pilar som pekar åt höger.
”Ja, det är det”, svarar jag.
”Är du säker?” frågar mamma.
Jag känner hur den där Kjell Bergqvist-indignationen bubblar upp inom mig, den där som gör att rösten skälver i ett underligt vibrato.
”Ja men vafan, det är väl rätt uppenbart att det där är rewindknappen!” gapar Kjelle, som i det ögonblicket tar över min kropp. ”Den ser ju exakt likadan ut som alla andra rewindknappar på alla apparater som någonsin tillverkats på den här planeten!”
Mammas ansikte krackelerar i ett leende. Det är svårt att ta Kjell Bergqvist-vrede på allvar.
”Lugna ner dig, Kjelle!” säger mamma. ”Hur kopplar man in kameran då?”
”Ja, med USB-sladdden. Du har kopplat in saker till datorn förut, eller hur? Ja!! Exakt samma sak”, gapar Kjelle.
”Jaja”.
Hon kopplar in videokameran och lyckas välja rätt program. Dagens projekt är video capture. Hon har spelat in något på jobbet som hon ska bränna och skicka iväg någonstans, och jag har dumdristigt nog tagit på mig att assistera henne. Det går inget vidare.
”Kan jag inte bara få göra det här själv?” muttrar Kjelle.
”Nej, jag måste lära mig det här någon gång”.
”Ja, och hur går det för dig då?” fräser Kjelle. ”Kan du inte bara gå ut och vänta i köket?”
Pappa kommer in och ställer sig bakom oss. Han skjuter upp glasögonen på näsroten och frågar hur det går. Kjelle gapar åt honom att gå ut. Pappa lommar ut i matrummet och ställer sig och rättar till de indonesiska sticksvärden som hänger på väggen.
”Ja, det skulle vara mycket lättare att göra det här om du inte var med”, fräser Kjelle.
”Det säger du bara för att du inte vet hur man gör”, säger mamma.
”Inte vet hur man gör!” gapar Kjelle. ”Hörrududu, jag capturade video innan du ens hade sett ett 56K-modem, så mycket ska du ha jävligt klart för dig!”
Det hela tar en halvtimme, sedan är det klart för bränning. Mamma rotar i bokhyllan. Hon håller upp en CD-R.
”Är det här ett DVD-band?” frågar hon.
Inom mig harklar sig Kjelle och fyller lungorna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
good idea 4 a sitcom, work on that
Man borde kanske kanalisera Kjelle oftare...
Jag gillar din Kjelle mer än självaste Kjelle himself. Jag är stolt över att få ha Kjelle som smeknamn.
kjelle kan vara den allra finaste och för min del får du kanalisera honom när som helst i min närvaro.
Var glad att du inte behövde göra det över telefon. Det är om möjligt värre.
56k modem för helvete.. :)
Skicka en kommentar