Morfar och ålarna

Fortfarande i litet känsligt läge efter de senaste veckornas turbulens. Spelar ju om Halo: Combat Evolved, som man ju gör ibland. Imorse mötte jag två hunters i ett tämligen trångt utrymme efter att ha slagit tillbaka våg efter våg av covenants. Efter att ha dött tio gånger på lika många minuter känner jag hur tårarna kommer. Jag blir alldeles slapp i axlarna och tappar spelkontrollen. ”Jävla oranga ålar!” skriker jag. ”Jävla jävla jävla oranga ålar!”