Red Dwarf är en BBC-serie som sändes i åtta säsonger mellan 1988-1999, och handlar i korta drag om den siste människan i universum och hans försök att ta sig tillbaka till jorden ombord på ett rymdskepp som styrs av en välmenande men inkompetent articifiell intelligens. Som sällskap har han en varelse som härstammar från hans katt och ett hologram av hans döde rumskamrat. De första två säsongerna var främst av budgetskäl nästan helt och hållet karaktärsbaserade (tänk samma dynamik som Two and a Half Men, fast med en kattvarelse istället för en äcklig unge), men från och med tredje säsongen tycks budgeten ha ökats rejält – en ny karaktär, den kanadensiske androiden Kryten, introducerades och gänget stötte på andra planeter, övergivna rymdstationer, havererade rymdskepp och så vidare. Det fick ett något abrupt slut 1999. Det sista avsnittet avslutades med en jobbig cliffhanger, och sedan dess har världen fått leva i ovetskap och oro.
Jag måste ha varit ganska gammal när jag började kolla på Red Dwarf, sådär en sexton sjutton, men jag var exakt i rätt målgrupp – uppvuxen på Liftarens guide till galaxen och Monty Python, rätt nördig och inbiten inomhusaktivitetsentusiast (i brist på ett bättre ord). Jag spelade in alla avsnitt på video och kunde sitta timmar i sträck och titta. Man kan säga att det blev litet av en besatthet. TV-seriens produktionsvärdemässiga brister gick mig förbi, det var sådant man inte brydde sig om. Värmen, humorn, manuset och karaktärerna gick rakt in. Så jag köpte merchandise – kaffekoppar, kalendrar, series companions, affischer... Jag skrev för första och enda gången fanfic. Jag köpte bokversionerna, både i tryck och som ljudbok (upplästa av Chris Barrie, som spelade Rimmer). Jag gick till och med så långt att jag köpte Craig Charles (Lister) diktsamling. Dessutom läste jag Robert Llewellyns (Kryten) romaner, och skrev en uppsats om dem på universitetet – gott och väl sju år efter att jag börjat titta på Red Dwarf. Under uppsatsskrivningen skrev jag ett par brev till Llewellyn och bad honom svara på några enkla frågor, vilket han med uppenbar förtjusning gjorde:
F*****,
Yes, you're correct, these are favourite themes in my work, although I'm not sure exactly why. I think I have always been fascinated by the slow rate of emotional development both of myself and other men I have known. Having now experienced seeing my 4 year old daughter rocket ahead in her understanding of the nuances of social interaction.
Certainly as a young man I felt stranded and helpless in the company of young women my own age, they just seemed to 'know more' about life and love than any men I knew.
So it could be called an obsession, but I try and tell stories in which I suppose these themes run through. For me, the story is paramount, otherwise I guess I could just write theoretical books on sexual politics, which I would be very bad at.
As for work in the pipeline, I have Brother Nature, to be published in September next year. Hopefully it takes a new spin on my obsessions, I am really enjoying writing it at the moment.
good luck!
-- all the best
Robert Llewellyn
Som jag minns det handlade hans böcker om hur unga mäns psykosociala utveckling ofta halkar långt efter unga kvinnors, och de mer eller mindre dråpliga situationer som därur kan uppstå.
Intensiteten i min Red Dwarf-fandom har med åren falnat, men inte helt dött ut. Bara förra året pluggade jag in min VHS-spelare och plöjde igenom alla köpekassetter jag hade (ja, naturligtvis nöjde jag mig inte med att spela in från TV, det blev många resor till Sfi-Fi-bokhandeln, många tunga väskor att bära på väg hem från England om somrarna). Red Dwarf-muggen användes i tolv år innan den föll i golvet och sprack (den slängdes dock inte bort, utan samlar nu damm i ett skåp), och har ersatts av en Pet Shop Boys-mugg.
I nio år övervägde jag möjligheten att köpa Red Dwarf på DVD, något som alltid prioriteras bort. Men förra veckan hände det – alla åtta säsonger i en skön box för 350 spänn på Amazon. Så nu sitter jag här och äter min bacon- och äggmacka med fransk senap och låter det skölja över mig.
Den 10 april sänds den första av tre inspelade Red Dwarf-specials på digitalkanalen Dave. De släpps på DVD den 15 juni. Gissa vem som kommer lägga en pre-order så fort som möjligt.
Var den här sortens besatthet kommer ifrån? I dunno. Det är den jag är.
4 kommentarer:
En äkta hyllning till nörderiet, besattheten och inomhusaktivitetsentusiasmen (ja, det är ett ord). Kudos.
JAG VILL OCKSÅÅÅÅÅÅ!
Iofs var 350 spänn inte så blodigt. Om du inte menar dollar?
Nej. Svenska riksdaler! Runt 42 kronor per säsong alltså!
Det är ju fanimig sanslöst!
Skicka en kommentar