Lunch med tjej i sena tjugoårsåldern. Hon har två högskoleutbildningar och är i vanligtvis hyfsad och väluppfostrad. Men så uppstår den här fadäsen.
NP: Oj! Jaja, något djur äter nog upp dem.
SW: Meh! Plocka upp dem efter dig!
NP: Nej, låt dem ligga. Kolla, där är ett par som inte nuddat marken!
Hon böjer sig ner, plockar upp dem och stoppar dem i munnen.
SW (chockad): Men vafan! Här, du får hälften av mina pommes frites.
NP: Nej nej...
SW: Vilken liten gris du är. Jag plockar upp dem.
NP: Nej, låt dem ligga!
SW: Men varför?!
NP: Något djur äter nog upp dem.
Jag plockar upp dem och kastar dem i soptunnan, som står en meter ifrån bänken där vi sitter.
En vindpust tar tag i NPs servetthög och blåser iväg med dem. De fladdrar bort över Norrmalmstorg.
NP: Låt dem ligga.
SW: Något djur kommer äta upp dem?
NP: Exakt.
Jag springer iväg och jagar efter servetterna och känner mig som Robert Downey, Jr i Wonder Boys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar