Utsövd

Efter att ha läst runt sjuttio sidor i Nina Solomins utmärkta OK, amen släckte jag belyset och begrundade det faktum att detta var den sista afton på flera dagar som jag inte behövde ställa klockan. Jag skulle för sista gången sova tills jag självvaknade och därefter - pigg och nyter - göra vad jag ville med dagen. Med belåtenhet drog jag nattögonbindeln över ögonen och föll snart i sömn. Mina sista tankar ägnades åt drömmerier om bilutflykt, The Wire och kanske trevligt umgänge med vänner. Klockan var strax efter ett.

När jag drog bort bindeln och tittade på klockan var hon till min förfäran fem i tolv. Så länge har jag i nyktert tillstånd inte sovit sedan gymnasiet. Genast förstod jag att det var ögonbindelns fel. Sedan jag skaffade den inför midsommarens övernattning hos Sudden har jag använt den varje natt, och sovit som ett barn. Det ska också medges att jag flesta av dessa kvällar även varit tämligen bedövad av alkohol. Så inte fallet denna natt - sedan onsdagens grillning har jag unnat mig en folkis till maten och en GT innan läggdags, men inte mer. Natten till lördag sov jag till exempel tio timmar, även det väldigt lång tid för att vara jag.

Jag kunde inte lämna sängen förrän halv ett. Mest för att jag låg och grämde mig över att hälften av min sista semesterdag redan förflutit, men också för att jag var helt stel i ryggen.

Medan kaffet puttrade började jag smida mina planer. Halvmulet. Bio, kanske? Utställning? Museum? Jag började ringa runt till de vänner jag bevistar dylika platser med. Ingen svarade. Okej. Häng hos någon? Jag ringde hem till Sudden. Inget svar. Om de var utflugna ville jag inte störa.

Ringde till videonasaren, som berättade att The Wire säsong 5 inte hade kommit in ännu. Där försvann kanske det viktigaste incitamentet att ta på sig byxorna, kan jag säga. Jag försökte komma på fler saker jag kunde hitta på, men det hela spårade ur, och resulterade i att jag överhuvudtaget inte lämnade huset sånär som för att gå ut med soporna. Ja, det var ju Wimbledonfinalen också. Eftersom den var helt sjukt lång var det dags för middag efter det. Och sedan var dagen slut.

Nåja, jag är i alla fall utvilad, och har idag haft så tråkigt att jag ser fram emot att gå tillbaka till jobbet imorgon. Nästan, i alla fall.