Det är bara ibland som det konkret för mig att arbetarklassen verkligen existerar, och att det finns betydande skillnader mellan arbetarklassen och medelklassen. Jag har aldrig tyckt att den ena klassen är bättre än den andra, utan sett dem existera bredvid varandra. Jag är uppvuxen i ett tämligen bemedlat men ändå ganska genomsnittligt hem, med akademikerföräldrar (två examen var) och i ett i dagsläget mycket attraktivt villaområde, men omständigheter såg till att jag ägnade många av mina skolår i en miljonprogramsförort där invandrartätheten var hög. Visst hade barnen där andra referensramar, betedde sig hårdare än de i mitt område, och vare sig den fysiska eller sociala miljön var särskilt inspirerande. Jag kopplade det inte till klasstillhörighet, och vill än idag inte riktigt göra det - jag vill inte gärna associera arbetsklassen med någonting negativt.

I tjugoårsåldern umgicks jag nästan uteslutande i en väldigt homogen grupp av övre medelklasskids, men då och då slank någon annan igenom - en och annan tjej med svanktatuering, solariebränna, Stüssykläder och Buffalos, en och annan snubbe med felgymmade överkroppar, trajbals och pinnsmala ben, och speciellt min gode vän Jan. Å andra sidan trivdes jag inte heller bland folk från mitt eget område, som var upptagna med att polera sina skoträd och planera båtinköp och åka på skidsemestrar och utbilda sig till något förnuftigt.

Anledningen till att jag skriver det här idag är att jag fick ett sms från en tjej jag en gång umgicks med rätt intensivt, under en period i mitt liv jag inte är särskilt stolt över. Den här tjejen är av de starkast bidragande orsakerna att jag, enligt mig själv, utvecklats till en helt annan person än jag var för tre år sedan. En person som inte alls är lika angeleägen att vara alla till lags, eller som desperat vill vara med och följa konventionerna.

Ett tag efter att vi slutade umgås träffade hon en kille som hon snabbt flyttade in med. De började hänga tillsammans på en lokal sylta, där de slog sig i slang med de lokala alkisarna, gick dit direkt efter jobbet - hon hade ett lågstatusyrke inom vården, han jobbade inom Stockholms lokaltrafik. De utvecklade något av ett problem tillsammans. Lägg på det att han även var notoriskt svartsjuk.

De skaffade barn och bodde i hans förortslya på nedre botten i en närförort. Han hade ett barn sedan ett tidigare äktenskap. Där tappade jag helt kontakten med henne. Vi sågs på fika för ett par år sedan, under vilken hennes man ringde hela tiden för att fråga vad vi gjorde. Hon siktades ibland, jag fick rapporter om att hon gick omkring och såg riktigt risig ut, jag såg hennes man hänga utanför systemet på blanka förmiddagen och sedan vet jag inte. Idag fick jag ett sms där jag önskades en trevlig midsommar. Hon hade utelämnat sin man i hälsningen.

Betyder det att hon nu är medellös och lever ensam med sin ett och halvåring någonstans, lämnar honom på dagis och sedan tar röda linjen in till sitt vårdjobb?

Trist.