Min skräck inför att bli vuxen tog sig helt nya uttryck igår runt tresnåret när jag släntrade över till Nasse och Kniven för att äta en brownie och snacka skit om mina vänner. Kniven ville gå ut, men hans ömma moder var på tok för trött efter förmiddagens aktiviteter. Kniven är en tornardo av energi. Han har sönder en trädgårdstomte och kommer bärande med våra skor, eftersom hans ordförråd ännu inte rymmer meningen: "Jag vill gå ut och leka!" Han matar mig med grädde och bär omkring en gammal potatis och jag och hans mamma hinner prata ganska mycket i alla fall. Men jag blir väldigt, väldigt trött. Jag tittar på Nasse och förstår att så här har hon det hela tiden. Det är både vackert och litet sorgligt. Sedan får jag gå hem och ha Kurt Russell-retrospektiv inför kvällens föreställning av Death Proof, och spelar sedan Guitar Hero II i tre timmar innan jag efter att ha svept en whisky får gå och lägga mig. Sedan går jag till jobbet och kan tänka på TV-spel hela dagen, det vill säga när jag inte kollar upp vilka skivaffärer i Manchester som är värda ett besök.
Jag måste skaffa någon form av vuxenliv, står det mig nu klart. Vissa skaffar ett torp. Andra börjar finsnickra eller brodera. Om det står mellan torp och slöjd vet jag inte hur jag ska göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar