Jag har fått grav prestationsångest av Fallout 3. Det är så stort, säger recensenterna med snålvattnet sipprande ur mungiporna, 100 timmar minst. 100 timmar att gegga ner sig i postapokalyptisk futuro-retro. Absolut. Bara det att det låter som om man aldrig kommer kunna klara av spelet över huvud taget. Jag känner mig snarare avskräckt än entusiastisk. Därför känns nu Banjo Kazooie: Nuts & Bolts som ett ganska avslappnande alternativ. Ett spel helt bestående av minispel, som alla kan avklaras på typ fem minuter. Börjar jag bli casual nu? Det är väl åldern. Jag har sett flera andra symptom. Jag tycker till exempel att "Sjön suger" med Lennart Jähkel och Johan Ulveson är ett mycket trevligt program. Och jag föredrar gubben Rick Stein framför Jamie Oliver på BBC Food. Jag har börjat bära cardigan på jobbet. Jag har börjat intressera mig för lokalnyheterna. Jag kurar gärna upp mig i soffan med en god bok.
Imorgon fyller jag 32. Det kan vara det också. Det kan vara det.
måndag 24 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar