Källan

När man som idag jobbar hemifrån kan man ju också passa på att se på Fem i familjen på TV4 Komedi. Det var där det hela började, misstänker jag, hur jag utvecklade vad jag senare skulle börja benämna "min typ", på den tiden jag fortfarande hade en typ. Jag tror det började med Mallory. Man kom hem från skolan, kokade en kopp kaffe, bredde ett par skogaholmisar med ost och bänkade sig. Jag har för mig att det visades runt 17-snåret. Fem i familjen var något man ogärna missade. Det var ganska vänstervridet för att vara en amerikansk sitcom, Michael J. Fox var någon alla killar i min ålder växte upp med och därför okritiskt älskade, och så var det ju Mallory också.

Innan hon i de senare säsongerna förvandlades till en Hilary Banks-liknande stereotyp var hon en ganska klok tjej precis på gränsen mellan barn och vuxen vars plotlines ofta gick ut på att hon förvånades över sin egen dragningskraft på det motsatta könet. Om man ser till tonårsdöttrar i sitcoms, där Vanessa Huxtable och Hilary Banks utgör de mest irriterande och Darlene Conner den mest vettiga är Mallory Keaton ett fyrljus någonstans mittemellan.