Det var förhandslyssning på Oasis nya skiva igår på Pet Sounds. Jag var inte där. Eller, jag satt i baren däruppe och sörplade Anchor Steam. Det hela hölls i av Stefan, som tidigare jobbade på Rocks i Globen innan den lades ner. Han hade en liknande tillställning inför förra skivan, fast på Mondo.
”Men är den något bra då, skivan?” frågar jag. ”Jao, den var bra… Inga hittar kanske.” ”Men några singlar fanns det väl ändå?” ”Tre kanske. ” ”Men den var bra…?” ”Ja… Nu ska jag gå och dricka skivbolagsöl, hejdå.” Jag önskar han varit litet mer entusiastisk. Inte för att jag tror att den är bra, skivan, men man vill ändå Oasis väl. Man vill att det ska vara bra, för gamla tider skull, även om man knappt orkar engagera sig. Det är som med Bajen, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du verkar inte så glad, mår du bra? du kan alltid...
nej ja e inte redo, inte än!
Det är det där med hjältar från förr. Man vill ju att de ska leva upp till den där känslan man hade när man först hörde dem. Men det händer aldrig.
Skicka en kommentar