It takes a train to cry

SL ringer och vill prata om något ganska allvarligt på eftermiddagen, när stämningen på kontoret är uppsluppen och vi skickar filmer till varandra där folk sitter på kopieringsaparater så att de går sönder, och länkar till bisarra annonser på blocket. Precis när SL ber mig att ta ställning till ett dilemma får jag den här länken. Och jag skrattar och skrattar och skrattar och kan inte sluta. Jag får försöka övertyga SL om att jag inte skrattar åt henne. Det gör det ännu roligare. Och jag skrattar och skrattar och skrattar och där sitter SL i andra änden med ett problem som jag inte kan ta ställning till.