Lapping lakes like leary loons

Jaså, Bon Iver var ikväll! Om jag inte hade skådat postern utanför Konserthuset på väg till jobbet hade jag väl glad i hågen gått iväg till Kinakrogen och druckit fulpints med LA och mottagit ett irro-sms av TG framåt åttablecket. Jag har inte förberett mig alls, trodde det var på fredag av någon anledning. Vanligtvis behöver jag ett par dagar på mig till förberedelse, annars går konserten mig förbi. Jag har suttit och stirrat blankt på både Bob Dylan och The Cure för att jag inte varit i stämning alls. Inför R.E.M. häromveckan lyckades jag uppbåda tillräckligt med pepp för att kunna gå hem glad. Men det värsta exemplet var när Moz var här sist. Jag vet inte riktigt vad det var. Men konserten liksom bara gled rakt igenom mig. Det skulle vara synd om Bon Iver gick samma dystra öde till mötes. I värsta fall får jag väl skjuta en hjort och hugga ved för att komma i stämning.