Eftertankens kranka blekhet i Fable II

En by som senast jag besökte den var en nergången kåkstad full av commoners har förvandlats till ett blomstrande litet samhälle när jag återvänder efter tio års frånvaro. De femtusen guldmynt jag investerat har förvaltats väl. Där det tidigare bara fanns ett par skabbiga matstånd finns nu en smedja, flertalet affärer och ett värdshus. Man har till och med rest en staty till min ära. Jag står mitt på torget, visar upp mina troféer, spelar luta, pruttar länge och högljutt och utför en larvig liten dans. Folket jublar och applåderar och dansar med, barnen vill ha min autograf, och både män och kvinnor vill ligga med mig. Trots otaliga inviter och frierier är jag fortfarande singel. Jag är fortfarande bostadslös och sover uteslutande på värdshus – om jag ens sover. Är oftast upptagen med att springa runt och befria slavar och rensa grottsystem från spöken och troll.

Min HUD upplyser mig om att en prostituerad just föreslagit en svängom i sänghalmen. Jag stannar till och tänker efter. Jag har spelat andra spel där man kan plockat upp prostituerade, men aldrig gjort det. Men what the hey, någon gång ska vara den första. Hon följer med upp till rummet i värdshuset, som jag för övrigt just köpt och får regelbunden avkastning från. Jag dansar litet för henne och ger henne choklad. Sedan visar jag musklerna. Hon blir imponerad. Sedan ligger vi med varandra. Vi använder kondom. När det hela är klart dras tio guldmynt från mitt konto. Jag drabbas genast av en ordentlig ångest. Vad är det jag har gjort egentligen? Jag känner mig moraliskt urholkad. Jag får dessutom tio onda poäng.

Jag får så dåligt samvete att jag ger henne femtusen guldmynt. Hon blir jätteglad och vill genast gifta sig med mig. Hon följer enträget efter mig när jag går ut för att rasta hunden och köpa mat. För att dämpa min ångest köper jag upp en hel parkeringsplats med husvagnar. Den prostituerade insinuerar att hon vill ha en ring. Jag stannar upp, kastar boll med min hund en liten stund och skriver ett par autografer. Och då är mitt dåliga samvete fortfarande jättestort. Sedan ger jag henne en ring. Hon blir jätteglad. Vi flyttar in i en av husvagnarna. Nu bor hon där och väntar på att jag ska komma hem. Just nu går det inte, jag är i Bloodstone och jagar piratskatter. Men när jag kommer hem ska jag skaffa barn med henne. Hon ska bli en ärbar kvinna. Jag ska rädda henne. Hon behöver inte sälja sin kropp mer. Det hela känns som The Police-låten Roxanne.

När R ringer mitt i alltihopa berättar jag för henne om att jag just gift mig med en hora på grund av skuldkänslor. Hon skrattar länge och säger: ”Det är så typiskt dig. Du ska alltid hålla på att rädda alla. Du kan ju inte ens vara en dålig kille när du spelar!”