Under ett par timmar är jag fullt övertygad om att kvinnan till höger är den vackraste jag någonsin sett. Det går naturligtvis över sedan, men det får ändå gå så långt att jag köper Madison Violets skiva och utvecklar en fnissig crush. Jag sitter och tittar på CFR och TG och fnittrar. Det hela känns väldigt pubertalt.
Lisa MacIsaac utgör tillsammans med Brenley MacEachern den trevliga kanadensiska folkpopduon Madison Violet (tidigare Madviolet) som öppnade för Ron Sexsmith igår. Trots diverse tekniska missöden körde de ett på tok för kort set som fick mig att vilja köpa skivan på direkten. Det var samma reptilhjärnereaktion som Joe Pescis karaktär får när han ser Roger Murtaughs dotters reklamfilm för kondomer i Lethal Weapon 2, när han erkänner att han måste kuta ut och köpa kådisar på en gång.
Så jag köper skivan efter konserten och jag och TG sitter i bilen och föreställer oss hur MacIsaac och MacEachern sitter på varsin pinnstol i ett dragit hus på den kanadensiska slätten med varsin gitarr och skriver låtar; gärna iförda bylsiga stickiga kläder och fingerlösa vantar. Emellanåt blåser de i sina kupade frusna händer för att få igång cirkulationen och dricker kaffe ur en grön thermos. Egentligen hyrde de en husvagn på en strand utanför Brisbane för att komponera den senaste skivan, men så kan det gå. Den första skivan skrevs i öknen i New Mexico. Inga jävla kanadensiska tundravindar så långt ögat kan se, alltså. Så sprack den drömmen.
Jag frågar CFR om han någonsin köpt en skiva för att han tyckte artisten var snygg, och min gissning och hans svar kommer samtidigt: ”Suzi Quatro”.
3 kommentarer:
emma. jag anar det ofullbordades frustration. jag menar alltså inte det erotiska utan känslomässiga.
/ Piglet
Jaha, henne hade jag faktiskt inte i åtanke. Men Gud. Du kanske har rätt. Är det likt, tycker du? Jag vet inte jag.
jag tycker det var rätt uppenbart. det ligger långt ner i ditt undermedvetna tydligen.
/ Nazareth
Skicka en kommentar