Jag har två olika fredagshemkomster. Den ena är jag-vill-bara-dö-hemkomsten, som är trött, uppgiven och glädjelös. Då värmer jag bara på litet kyckling och lägger mig i fosterställning i soffan och kollar på Supernatural. Den andra hemkomsten - den allra bästa av hemkomster - kallar jag jag-är-fri!-jag-är-fri!-hemkomsten, och den har ofta föregåtts av ett besök på ett systembolag, en kötthandlare och/eller en delikatessbutik. Man kliver in genom ytterdörren, och innan man ens hänger av sig ytterkläderna, snörar av sig slipsen eller tar av sig skorna korkar man upp en flaska noggrant utvalt och förmodligen ganska dyrt vin, lägger ut biffen för rumstemperering och slår på Ryan Adams "Gold".
(Vad jag avskyr mest med alla hemkomster är att ta av sig ytterkläderna och göra sig redo för hemmamys. Jag fattar inte varför det ska ta sådan lång tid! Jag vill bara komma innanför ytterdörren och millisekunden senare stå där i min alldeles för stora Xavier Institute for Higher Learning-tischa och sunkiga mjukbrallor. Så när jag skriver detta har jag fortfarande jacka, slips och skor på mig).
Sedan jazzar jag runt ett tag medan biffen blir rumsvarm, dricker vin, plockar med tvätt, byter kanske musik, skriver en gladblogg. Först därefter blir det soffan och Supernatural.
Vilken typ av fredagshemkomst det blir beror på hur det varit på jobbet. Idag har jag varit sjukt kreativ, och dagen har rusat förbi. Skrivit copy, programmerat litet, gjort litet sköna banners, styrt upp ett par projekt...
Så det är snart dags att sitta där i soffan igen, så nersjunken och bekväm som det bara är oss med ytterst begränsad magmuskulatur förunnat, och begrunda helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stripper clothes.
Klart mest effektivt när det gäller avklädningen. Tänk Gob Bluth.
har precis ätit en perfekt stekt entrecôte, druckit en god öl lagrad på whiskeyfat och med stor behållning sett På spåret (plockade Strasbourg på 10 poäng).
Är jag officiellt gubbe?
Eff: Suverän idé. Jag ska be mamma sy in kardborr i alla mina kläder när jag hälsar på henne i helgen. Ser f ö på senaste avsnittet av Chuck (amerikansk tideräkning). Buster Bluth (Tony Hale) är med, och gör mödan värd.
TG: Jag har också ätit en perfekt stekt entrecôte, sedan jag sänkte en flaska pinot noir och somnade mitt i senaste Lost. Också gubbe! Grattis till tiopoängaren. Frost/Nixon på måndag?
Det bästa med Chuck-avsnittet var ju när Hale med emfas sa "no touching!" till folkmassan i butiken. Jag tjöt till av glädje.
Annars tycker jag tyvärr hans roll i Chuck är lite tråkig. Då var han klart roligare i den där Andy Richter-serien som lades ned efter fem avsnitt. Passar bättre som weirdo än auktoritär, typ.
Skicka en kommentar