måndag 2 februari 2009

"She eats her peas ONE at a time!"

Som en del av mina ständiga och oändliga försök att skjuta människor ifrån mig tänkte jag berätta litet om mina dealbreakers.

När jag var tolv tackade jag nej till en chanstagning från en tjej som aldrig hade läst ett Tintinalbum, men som läste Johan och Pellevin. Fram till dess hade jag inte vetat att det ens var möjligt, men det gjorde mig nedslagen och desillusionerad. Man kan säga att alla mina dealbreakers sedan dess har varit av samma karaktär, oavsett om det varit tjejer som varit intresserade av mig, eller jag av dem. Någon tjej avskydde Forrest Gump, vilket idag ter sig som fullt naturligt, men som på den tiden var helt barockt; en annan gillade pojkband i alldeles för hög ålder, en tredje grät alldeles för mycket när vi såg Titanic.

En tjej som gillade mig när jag var runt tjugo valde att berätta det för mig medelst sång. Det vill säga, hon satte sig på huk framför mig, höll om mina axlar och sjöng. Att bli serenerad är trevligt, men låten var ”Lilla hjärtat” med Kärlekens vampyrer. Det blev inget av med det, kan jag säga. Det var den första, men långt ifrån den sista, tjej som jag vägrade ligga med. Det hela urartade kort därefter, hon blev passivt aggressiv och jag sjönk ner i en depression.

En annan minnesvärd dealbreaker var när en tjej jag verkligen, verkligen ville bli ihop med kom hem till mig på en fest, och skröt med hur många tyckte att hon såg ut som Maria Mena (som då hade en hit med låten ”You’re The Only One”), vilket nästan omedelbart fick mig att tappa intresset.

Däremot har jag träffat tjejer som varit bipolära, haft ätstörningar, missbruksproblem, och/eller daddy-issues, varit schizofrena, våldsamma, otrogna och som försökt frälsa mig, men då har jag tänkt; ”jaja, det där är väl helt enkelt något vi får jobba med”.

Och hur är det idag då? Jo tack. Härförledens träffade jag en tjej som jag lätt hade kunnat tänka mig att börja umgås med – hon hade skön humor, hon var jättetrevlig, smart och kändes lätt att snacka med. Men så visade det sig att hon hade en Rhianna-ringsignal. Så där lär det ju inte bli något.

2 kommentarer:

Veronica sa...

"en annan gillade pojkband i alldeles för hög ålder"

*känner sig träffad* haha
Jag har lämnat dom bakom mig iaf =P
Fast du kanske pratade om dina "ragg" vart lite förvirrad där..

Anonym sa...

hahahahahaha!
jens läser böcker om tanks jämt och ständigt. so there.