Rakblad mot fasaden

Mitt vardagsrum är ungefär 25 kvadratmeter stort, och ser i princip ut som vilket vardagsrum som helst, förutom att det även är arbetsrum och CCs sovrum. CC är ju i princip aldrig i Stockholm, men ändå är många av hans grejer alltid framme, som om han när som helst kunde släntra in genom dörren, slänga ner sina träningsgrejer mitt på golvet och hänga upp sina svettiga kläder på galgar i fönstret, för att sedan sätta sig ner med ett block och skissa eller arbeta av sin korrespondens.

I femton månader har det dessutom stått en gammal bildrörs-TV på golvet bakom skrivbordet så att det inte gått att sitta vid det. Det har handlar om en fjärdedel av vardagsrummet som bara fått tjäna som avlastningsplats. TV:n kom först, och följdes snart av en stapel trasiga MacBookar, omonterade gardinstänger, två trasiga golvlampor, gamla böcker, en trave tidningar och en datorväska som jag aldrig förmår mig ta tillbaka till jobbet.

Golvytan kring denna i det närmaste gorgiska skräphög är, eller numera var, helt täckt av gamla sladdar, varav många inte längre leder någonstans.

Jag vaknade med ett ryck tio över sex, gick ut i vardagsrummet och började arbeta mig inåt. Sju dollar i mynt placerades i en låda tillsammans med CCs övriga skräp. Uppåt fyrtio meter gulnande och dammsamlande sladd virades ihop och lades i en påse. Skrivbordet hade inte torkats av på över ett år och såg ut därefter, och med Jack Bauer gapande på TV:n stod jag med en svamp och bara gnuggade och gnuggade. MacBookarna torkades av, gardinstängerna sattes ihop. Bildrörs-TV:n fick stå kvar, men skrivbordet vändes åt andra hållet så att det kan användas igen.

Det var tydligen en sådan där dag då man Tar Itu Med Saker. Således gick jag också till banken och beställde tid för rådgivning om pensionssparande, och ringde till verkstaden för att boka tid för service på bilen.

Kanske har jag fått hjärnskakning. Kanske är det en magpryl. Eller kanske är det bara så att vintermörkret lämnat mig.