Rosor på kinden

Kom just hem från Danny Boyles "Sunshine", som övertygade på många, om än inte alla, plan. Först och främst var den mycket vacker. Den var också spännande och överraskande nog engagerande, även om jag kände att många skådespelare slösades bort (främst Michelle Yeoh). Det här var också den första film där jag känt sympati för och tyckt om en karaktär spelad av Chris Evans. Den håller ända fram till slutet, där det litet blir litet slentrianmässigt hackn'slash, men det kan jag ha överseende med.

Jag glömmer lätt hur filmer som utspelar sig i begränsade utrymmen påverkar mig, men det slutar alltid med att jag sitter och kippar efter andan när jag ser filmer som "Das Boot", "Alien" eller "The Descent" - det finns ju för helvete ingenstans att ta vägen!

Idag blev jag dessutom inbjuden till spelgalan som anordnas på torsdag i Münchenbryggeriet. Först litet bira och lira, som det stod i inbjudan, man ska få provspela Forza 2 som släpps till Xbox 360 den 29 maj, och sedan är det raka vägen till prisutdelningen, där jag hoppas att "Gears of War" vinner pris för bästa FPS, och "Dreamfall: The Longest Journey" vinner bästa äventyr. "Fight Night: Round 3" får gärna vinna bästa sportspel också, så är jag nöjd och glad.

Dagens fynd på hallmattan var ett C4-kuvert innehållande en otroligt pajig trycksak från Inspirationsdagen 2007, skickad till mig av min vän AS, som är egen företagare och födmodligen fått den för att kunna bjucka sina anställda på en "härlig dag fylld med kunskap och skratt". Man stoltserar med att "fler än 400.000 kvinnor har funnit inspiration, kunskap och kraft på [deras] härliga dagar med Sveriges absolut bästa talare".

För ynka 1600 pix (exkl. moms) kan man lyssna till storheter som Henrik Schyffert, Peter Jihde och Camilla Läckberg hålla föredrag och, får man förmoda, inspirera och locka till skratt. Störst var naturligtvis att Kjell Bergqvist också skulle tala. Bara en sådan sak. Jag kan se det framför mig nu - han står på scenen, utan podium, men med en hudfärgad mygga fasttejpad i ansiktet, svettig under strålkastarljuset. I ena handen håller han en papperspåse med kanelbullar, i den andra en halväten bulle som han goffar i sig samtidigt som han pratar. Med munnen full av smulor. Kan funka med Singoallakakor också. Ibland rensar han tänderna med tungan. Kliar sig i huvudet. Harklar sig. Pratar om hur han var tvungen att flytta tio mil för att bo nära sina döttrar. Trycker ännu en bulle. Eller en kaka.

Fan, jag måste kanske gå. Undrar om jag kan använda utbildningsbidraget från jobbet till det här.