Saturday sun

Det är en av de där vackra dagarna som bäst avnjuts inifrån. Det blåser konstant, det vildvuxna gräset på garageuppfarten ligger som slickat mot marken. Jag är hemma hos mamma och pappa på minisemester, tar hand om katten medan de är på landet. Inte för att han behöver tas hand om, han klrar sig rätt bra, även om han tycker om att ligga i mitt knä medan jag ser på film eller skriver.

Igår var en fruktansvärt lång dag. Även om jag gick hem från Spelgalan i rimlig tid vaknade jag upp i envärld som rörde sig i ultrarapid. Alla de ölflaskor och champagneglas som stuckits i mina händer gjorde sig fortfarande påminda i mina tinningar, och jagsåg det som säkrast att lämna bilen hemma. Aldrig har tunnelbaneresan till norra förorten tett sig så långdragen, smärtsam. Men det var uthärdligt. Det var min sista konsultdag.

I avtackningspresent fick jag en flaska Gula Änkan. Det var mycket vänligt av dem. Jag kommer inte sakna mina arbetsuppgifter, men det finns en och annan person där ute som det känns litet underligt att inte träffa mer på en daglig basis. Hann förbi kontoret en stund också, där jag skrev litet text innan jag for hem, packade mina saker, matade fåglarna och åkte hit.

Nu sitter katten på uteplatsen och tvättar sig i solen, uppflugen på en utomhusmöbel. Jag knackar på fönstret och han tittar på mig innan han fortsätter sin hårdbevakning av reviret. Jag har tre filmer som jag planerar att se under kvällen, kanske läser litet, kanske skriver litet. Har bara varit utomhus för att hämta tidningen. Ett tag övervägde jag att ta en biltur, men den får gott vänta tills imorgon. Just nu känns det här som det ultimata sättet av vila. Så väldigt, väldigt lugnt och skönt.