Stora E lägger Lilla E på rygg på golvet. Vi ser andäktigt på. Lilla E sprattlar förtvivlat på benen under tystnad. Därefter händer det. Hon rullar över på mage. Stora E jublar. Jag jublar. Mamma jublar. Mormor jublar. Lilla Es pappa jublar.
”Gör det igen! Gör det igen!”
Stora E lägger Lilla E på rygg igen. Hon sprattlar med benen och rullar över på mage.
”Gör det igen! Gör det igen!”
Och så där håller vi på i tjugo minuter tills det brister för Lilla E och hon börjar gråta.
måndag 22 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
lilla e höll ut länge innan det brast må jag säga. hon är en tapper liten soldat.
Hon är definitivt en av familjen.
Skicka en kommentar