Fiskbränna

Som bekant är det ju på lördagar som man slås av hur sunkigt allt hunnit bli under veckan som gått, inklusive en själv. Man vaknar upp, någorlunda utsövd, går ut i köket för att brygga kaffe och drabbas av den plötsliga insikten att en skenande hjord med gnuer måste ha passerat genom köket under natten.

Därefter ser man fingeravtrycken på köksluckorna, kaffefläckarna på köksbänken, högar av fågelfrö under buren, en slokande fredskalla, en törstig ormbunke och ett smuligt och belamrat köksbord. Ångest.

Nu är det någorlunda fint i köket igen. Resten av lgh väntar jag med tills imorgon, när jag ändå måste vara hemma ochj ha tvättstugan.

Försöker repa mig efter gårdagens biff- och bärskalas, och kan känna hur magsäcken tänjts ut av två liter öl, 300 gram filet mignon, frittar och sauce. Jag känner mig så uppsvälld att det tar emot att ta på sig byxor. Idag: Gå på stan med SL. Kanske middag med vänner ikväll, kanske inte. Kanske hyra film, kanske inte. Kanske spela 360-pingis. Kanske gå några ronder i Fight Night. Kanske sänka en vinare i min ensamhet.Förmodligen inte.

Ser på nya Turtlesfilmen. Som jag fått. Eller nåt. Av... min kompis. Steve. Berättarrösten låter bekant. Det är en man med roligt efternamn, en man som är van att leverera otroligt larvig dialog. "They are turles genetically reborn in the sewers of New York... Named after the great masters of the renaissance... Trained as ninjas""... Ja herreminje. Får mig att minnas annat killen tvingats säga i sina dagar, som t ex "The Matrix is everywhere. It is all around us. Even now, in this very room. You can see it when you look out your window or when you turn on your television. You can feel it when you go to work... when you go to church... when you pay your taxes. It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth". Suck.