People just ain't no good.

I hissen ner till blå linjens perrong ligger det på golvet en ihopvikt tidning. Något sticker ut mellan sidorna. Bajs. Det är bajs. En stor blaffa skit. Svårt att avgöra om det är mänskligt eller från en hund, hur som helst är det jävligt äckligt. Upptäcker inte ens bajskorven förrän det är försent och hissen är på väg ner. Mina ögon tåras. Jag får kväljningar. Dessutom är jag bakfull. Dum idé med tisdagsfredag; är inte direkt 20 längre. Imorgon slipper jag det här. Då ska jag ha möten på stan – hela dagen! Fyfan vad skönt.