""Sympathy for Mr. Vengeance", har jag sett den?" tänkte jag grumligt. "Jag hart ju sett "Oldboy" och "Lady Vengeance", men hur fan var det med "Sympathy for Mr. Vengeance"? Bäst jag hyr den."
Tre minuter in i filmen inser jag att jag sett den, jag såg den förmodligen redan när den kom. Och sedan kom det tillbaka i en störtflod. Hur jävla jobbig jag tyckte att den var. Alltså, inte på samma sett som något dåligt är jobbigt, utan hur något som berör en riktigt jävla illa är jobbigt. Som t ex tiggande barn.
** SPOILER. **
Den lilla flickan som Ryu kidnappar är väldigt lik min syster när hon var i den åldern - glad, asiatisk och spinkig. När det hela sedaan går käpprätt åt pipsvängen blir det därför riktigt, riktigt jobbigt. "Sympathy for Mr. Vengeance" är ingen film man ser om för skojs skull. Nu är jag tvungen att ta skydd i sovrummet och se filmen på betryggande avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar