Rena Sofer är i alla fall väldigt snygg

**24-SPOILERS**

Jag har otroligt svårt att känna mig engagerad av pågående säsongen av 24. Hittills har det gått 15 avsnitt, vilket betyder att det är nio kvar, och jag känner mig inte det minsta intresserade av utkomsten. Även om (på grund av att?) Jack Bauer humaniserats ett snäpp känns serien, som nu är inne på sin sjätte säsong, trist och repetitiv (men man ska inte ta ifrån dem att säsongens första tre fyra avsnitt var fantastiska). De flesta av ett från början ssympatiskt persongalleri har blivit killed off, kvar på CTU är en samling ointressanta tråkmånsar - och så Chloe, förstås, som till näsvishet till trots (när hon blir tvungen att göra något minsta ansträngande säger hon alltid "fine" och himlar med ögonen, man skulle kunna göra ett drinking game baserat enbart på det här och lyckas bli aspackad redan den första halvtimmen) saknar många andra drag som gör en karaktär intressant. Narrativets uppbyggnad - ett allvarligt hot uppstår och slås ner inom loppet av ett enda hektiskt dygn - inbjuder ju inte direkt till några övegripande karaktärsförändringar, men med tanke på att många månader hinner passera mellan dessa dagar, kunde man hoppats på åtminstone smärre utveckling hos karaktärerna. Som vanligt på CTU finns den rabiate mellanchefen, den sardoniske IT-specialisten, den hetlevrade färskingagenten och den samlade chefen. Inget CTU-team skulle heller vara komplett utan den misstänkte mullvaden. Ständigt dessa jävla mullvadar.

Problemet den här säsongen är att man blandat in ytterligare fler av Bauers familjemedlemmar, tidigare har hans dotter vid ett minnesvärt tillfälle blivit attackerad av en puma, hans fru strök med, nu är det hans pappa och hans brorsa som agerat antagonister.

Ett annat problem är Washingtondelen. Tidigare har de fiktiva topp-politikerna och deras närmaste rådgivare och säkerhetsstyrka varit intressanta, de många vändingarna i rävspel och andra konflikter har varit engagerande, men den här säsongen kan jag inte förmå mig att känna något som helst engagemang.

Det är klart som korvspad att jag kommer se klart den här säsongen. Andraakten brukar vara rätt trist i alla narrativ, så förhoppningsvis skruvas hela skiten upp de närmsta avsnitten.

De första två säsongerna av 24 lånade jag på DVD av en kompis, och plöjde dem som maraton. Det funkade mycket bättre än att avverka ett avsnitt i veckan. Kanske var det på grund av ren utmattning och/eller 24-indoktrinering som jag minns de säsongerna som särskilt fantastiska.

Men vem vet; kanske sitter jag här i sluett av maj och prisar 24:s lov.

Karaktärer jag saknar den här såsongen: President David Palmer. Tony "Soulpatch" Almeida. Aron Pierce (trots gästinhopp). Edgar Stiles. Mike Novick.

Good riddance: Audrey Raines.

Fråga: Var är Naked Mandy?