Under dessa sällsynta dagar utan oro känner jag mig istället fullständigt tom. Mäktar inte med några som helst känslor för någon annan människa, kan omöjligen känna någon helst empati eller omsorg för någon annan. Mitt liv kretsar just kring mig och enbart mig.
Jag är harmonisk väldigt få dagar om året. Låt oss säga 65. De övriga 300 kryper det i mig. Under de 300 dagarna är det nödvändigt för mig att känna empati och omsorg för att slippa mig själv. Men nu, idag, och kanske imorgon, vill jag vältra mig i det faktum att jag för tillfället mår bra.
Om det här ställer till besvär för någon annan ber jag så mycket om ursäkt. Jag är säker på att ångesten snart är tillbaka, och då hör jag av mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar