And we're shaking hands goodnight, so politely

JR och jag vinkar farväl till hans äldste son som står på uppfarten och uppmanande hytter med fingret i vår riktning. Vi ser hans mun röra sig, men hör honom inte. Det ser ut som om han läxar upp en Volvo C70, vilket som vi alla vet är riktigt otacksamt. Jag rullar ner fönstret.
"Vad säger du, Kniven?"
"Ni måste åka nu!" ropar Kniven.
Treåringens panna är rynkad. JR har just visat mig hur taxametern funkar och hur man måste blåsa i alkolåset innan man kan starta bilen och var stjärtvärmen sitter. Allt är mycket spännande.
"Jaja, vi ska åka!" ropar vi och backar ut. Kniven rusar ut ur ljuskäglorna och försvinner upp mot grinden, där hans mamma står med lillebrollan i famnen.

Tanken var god: Skjuts med Nasse ut från stan på väg hem från brunch, skjuts in till stan med JR när han ska jobba. Men det är inte så enkelt. Tydligen handlar det om odebiterade mil, loggar och annat. Det var aldrig min tanke att utnyttja hans jobb som taxichaffis. Det slog mig aldrig heller att det med taxi egentligen kostar 650 pickor att åka från deras hus till mitt hus på Söder. JR skulle helst vilja skjutsa gratis, men det finns ju faktiskt regler. Vi pratar om fastpris, men det knölar sig med systemet, så det slutar med att vi kör taxametern. Hela poängen är egentligen att jag vill se hur han har det på jobbet, hur det funkar att köra taxi och så vidare. Förut ägde han en kiosk, och då hängde jag där ganska ofta; läste tidningar, köpte cigg och snus billigt, drack kaffe, köpte refreshers och nötcreme. Det är roligt att hänga på sina kompisars arbetsplatser, så länge man inte är i vägen.

Så vi stannar taxametern på 200 pickor, när vi just kommit upp på motorvägen, och jag drabbas av dåligt samvete över att han för köra tom in till stan. Men JR tänker på ett annorlunda sätt. Han släpper av mig utanför mitt hus och säger att han kommer betala tillbaka de tvåhundra kronorna - betalningen var mest för att det skulle se snyggt ut. Jag blir förvånad och säger att det snarare är jag som ska betala honom för att han bjussat på skjuts. Jag ber om ursäkt för att jag inte förstått hur det funkar med att köra taxi. JR ber om ursäkt för att han måste ta betalt. Och sådär tjafsar vi en stund innan det är lika bra att sluta.
"Nu har du något att blogga om när du kommer hem," säger JR och det stämmer ju.
"Jag bjuder på middag nästa gång," svarar jag.
"Nej vi bjuder på middag nästa gång," säger han.
Vi kommer efter en stund fram till att någon bjuder någon annan på middag nästa gång. Någon annan lösning finns ju inte. Jag har en känsla av att det kommer bli ett överdådigt gästabud.