-Hur känns det nu då, grabbar, är ni peppade? frågar chefen där vi sitter i eftermiddagssolen på bussen. Jag och AD:n tittar på varandra. Jodå, tänker jag. Det känns som om vi fått ett samtal från guvernören. Det känns som att ha fått livet tillbaka, löftet om en fortsättning. Om en ljusnande framtid. Som om bilan inte längre hänger över oss.
Det har känts som om parkbänken bara varit en storkund borta. Och jag och AD:n kan fortsätta planera våra sparanden och framtida brunvaruinköp och betala restaurangnotor och köpa sneakers.
-Jorå, det känns väl bra, säger vi och rycker på axlarna.
Och livet finns i oss fortfarande.
Men på fredag klockan tre äter vi tårta för någon vars planer på nya brunvaror får läggas på hyllan ett tag framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar