”Oh my goodness gracious me”, utbrister jag ofrivilligt när min doktor närmar sig med sprutan. Jag ska få ett födelsemärke bortskuret från underarmen, och behöver därför bedövning. ”Ojdå”, säger min doktor, en vacker, högrest kvinna av afrikanskt ursprung, ”om det är goodness gracious me får vi nog ta en mindre spruta”.
För att hon inte ska tro att jag är en mes tittar jag på hela tiden när hon snittar bort den lilla utväxten med skalpell och sedan syr igen såret. Jag känner mig även nödgad att berätta historien om när jag var tolv år och var tvungen att ta bort mina egna stygn efter en knäoperation, eftersom skolsköterskan inte mäktade med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du könde dig nödgad för att du blev berusad av sprutan. har hänt mig flera ggr
Skicka en kommentar