måndag 11 augusti 2008
Once more unto the breach
Jag likställer att frivilligt ge sig hem på middag hos mina föräldrar med att frivilligt gå med i FN:s fredsbevarande trupper - man vet att det är väldigt, väldigt farligt, men man vet också att man måste; dels för att lätta sitt dåliga samvete, men också för att visa för sig själv att man är en man och inte en mus. Förmodligen kommer jag ställas inför livshotande prövningar och psykologisk krigföring på väldigt hög nivå, men jag kommer bli glad och lättad när det hela är över och jag får åka hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
wow de skulle aldrig min föräldrar göra.
snarare skulle de ge mig dåligt samvete för att ja aldrig kommer över helgen längre, så kommer jag och så kommer frågorna, varför lever du som du gör, varför är inte du som alla andra, varför kan u inte göra oss stolta, så vi slipper bry oss om dig och med bry oss menar vi att diktera hur du ska leva och ifrågasätta allt du inte gör osv.
det e som ett helgseminarium på ett fängelse. liten TV har de också.
blir kul nästa helg nä ja fyller 31. verkligen. var e mina cyanid piller??
Skicka en kommentar